Krönika i KK 23 juni 08: "Jag tittar ut över Tisnaren. Det är alltid lika vackert..."

Krönika av Birger Schlaug 23 juni 2008

Jag tittar ut över Tisnaren. Det är alltid lika vackert. Vyn ger mig alltid samma känsla av frihet och ansvar. Frihet för att bo i ett land där det fortfarande finns rent vatten och en unik allemansrätt. Ansvar för att i görligaste mån verka för att även barn och barnbarn skall få möjligheten att känna denna frihet.

Sedan någon dryg vecka sitter jag med i styrelsen för Rädda Tisnaren, en förening som startats, och hållits igång, av eldsjälar. Kampen började när sjön hotades av en jordsaneringsanläggning vid Vingåkersverken.

Nu är det andra hot som smyger i luften…

Precis över hustaken kring delar av Tisnaren sveper en helikopter. Utsänd av ett australiensiskt bolag för att undersöka om det kan vara ekonomiskt lönsamt att starta gruvdrift i bygden. Det är koppar och nickel, i första hand, man letar efter. Råvarupriserna har skjutit i höjden och därför kan sådana områden som tidigare varit ointressanta för gruvdrift plötsligt bli väldigt intressanta.

Kortsiktiga vinster ställs, som vanligt, mot långsiktiga värden. Denna regel gäller miljövärden. Men lika mycket sociala värden.

Här i västra Sörmland är det nämligen populärt att köra med delade turer inom äldrevård och omsorg. Kommunerna sparar pengar på det. Delade turer innebär att de anställda är lediga ett antal timmar mitt under sitt arbetspass. Hela dagarna blir på det sättet mer eller mindre uppstyckade. Förutom att det blir dubbla arbetsresor på en dag. Kommuner som säger sig värna personal och miljö drar sig inte för att införa delade turer.

Återigen: kortsiktiga vinster ställs mot långsiktiga värden. Ibland undrar jag om representanterna för det offentliga agerar som de gör för att stimulera privata alternativ… Men det är kanske alltför konspiratoriskt.

Jag tror att vår tid i framtiden kommer att bli Berättelsen Om Den Osannolika Tiden. Berättelsen kommer att handla om hur vi, som nu lever, var rikare än någonsin och sjabblade bort alla våra möjligheter genom att tänka fel. Innan jag började med politik uppfattade jag långsiktighet som åtminstone tusen år. Jag upptäckte att långsiktighet inom politiken var en mandatperiod… Inom näringslivet tycks det vara ett kvartal…

Egentligen handlar väldigt mycket i politiken om Berättelser. Fredrik Reinfeldt brukar betona detta, att Alliansen har en berättelse. I USA stod det demokratiska presidentvalet mellan två berättelser: Berättelsen Om Den Första Kvinna och Berättelsen Om Den Första Färgade. I sak var det mycket lite som skiljde dem åt – och största delen av nyhetsbevakningen handlade om Berättelsen, snarare än om politiken. Vinnaren ställs nu mot Berättelse Om Krigshjälten Som Torterades.

Personen, och dennes familj, är viktigare än budskapet i USA. En majoritet av det amerikanska folket kan inte tänka sig att rösta på en president som inte tror på Gud. Trots att en sådan president är livsfarlig när han/hon, likt muslimska fundamentalister, kan bomba och döda i Guds namn. Finns något enklare sätt att skada andra än att hänvisa till högre makter?

Min inställning till USA är verkligen kluven. Jag är uppvuxen på 50-talet, är formad av den amerikanska ungdomskulturen. Rock´n´roll sjöd i mitt blod och Elvis blev barndomens hjälte. Det starkaste minnet jag har från USA uppkom när jag var ledamot av Sveriges FN-delegation på 90-talet och fick anledning att besöka Wall Street, den globala finansmarknadens huvudgata. Synen var absurd. Det var vinter och välgörenhetsorganisationer hade lagt ut sovsäckar på trottoarerna så att hemlösa, nästan bara färgade, inte skulle frysa ihjäl. Inne i börstemplet syntes det vara kaos. Datasladdar hängde och slängde, papper och engångstallrikar låg på golvet, konstgjorda masker på människor, vars ögon avslöjade att de gick på kokain. Bilden var verkligen skrämmande. Men det lär vara lönsamt, rationellt och höjden av effektivitet.

Det är i sådana stunder jag tvivlar på lönsamhet, rationalitet och effektivitet. Och undrar om inte Berättelsen Om Vår Tid blir en ganska tragikomisk historia. Vilket väl bekräftas av att en borgerlig regering – i effektivitetens och rationalitetens namn – genomdriver FRA-lagen som om man vore en kommunistisk regim…

I saligt avsomnade Östtyskland var det brukligt att staten öppnade brev – i Sverige blir det norm att staten kolla varenda mejl. Terrorister som vill meddela sig med varandra får helt enkelt använda sig av vanlig postgång.

Det är när man funderar över detta som en simtur i Tisnaren blir räddningen…

Föreningen Rädda Tisnaren hittar du förresten här: http://www.raddatisnaren.blogspot.com/

Birger Schlaug